Togaparty:

”Dulce est desipere in loco”

Tycker du, precis som Horatius, att det är härligt att ha fest på rätt ställe? Ta på dig togan och testa om vårt ställe är det rätta.

Det har ryktats om att Caesar själv ska komma till festen. Men ingen av de långväga gästerna har sett honom på vägen. Gästlistan är, i vilket fall som helst, ytterst prominent.
Politiker i toga.
Soldater i rustning och uniform.
Gladiatorer i läderrustningar.
Och en och annan författare eller filosof i tunika eller slängkappa.
Kanske till och med någon av de antika grekiska eller romerska gudarna eller gudinnorna.

Vita kollonner och pelare pryder nedgången till festen.
Under ett litet tak har värden rest en vitkalkad staty av en betydelsefull förfader.
Det ljuder av harpmusik någonstans ifrån och på väggarna slingrar sig vindruvsväxter och murgröna upp längs vita spaljéer.
Olika kärl, krukor och vaser i terra cotta som höljer viner och såser.

Gästerna stiger in i den tempelliknande lokalen och välkomnas av värden som bjuder ett glas mousserande vin.
Det bubblar och sorlar i vinet.
Det bubblar och sorlar i rummet.
Det är vitt. Det är guld.
Det är gröna växter och levande ljus.
Det är, för övrigt, dags för mat.

Vi sätter oss ner till ett bord med långa, vita, dekorerade dukar.
Tjocka blockljus och värmeljus i vattenbad lyser levande upp måltiden som består av klassiska medelhavsrätter.
Tomat- och mozarellasalladen Caprese. Olivsallad. Apuliens bondbröd Pane Casareccio.
Det doftar sött av brödet och oliverna.
Proschiutto med melon. Vinbladsdolmar. Friterad bläckfisk med aioli.
Man äter små rätter men många sorter.
Kalkon. Pasta med rosmarindoftande kyckling. Marinerad grillad biff. Örtrostad potatis.
Middagen avrundas med Tiramizu och färska frukter.
Någon håller säkert ett tal.

Efter maten vidtar lekar och frågesport. Eller så dansar vi på dansgolvet tills natten tar slut.
Caesar kom aldrig. Men stället kändes verkligen rätt.