Hippie:
Oh say, can you see my eyes? If you can, then my hair's too short.
(Hair 1979)

Vietnamkriget var ett av tidernas mest hatade krig. Men motståndsrörelsen och subkulturen som följde i dess spår har fascinerat ända in i våra dagar. Var du, som Woof, Hud, Berger och de andra i musikalfilmen Hair, en av de som lät håret växa för fredens skull, eller gillar du bara musiken? Då kunde en woodstockfest vara ett bra sätt att minnas.

En hemmamålad folkavagn stannar på gatan utanför.
Människor i färgglada kläder, utsvängda byxor och stora hår hoppar ut i massor.
Här skall protesteras mot kriget.
Klungan som myllrar ur bilen stannar på gårdsplanen utanför den hyrda lokalen.
Man delar några cigaretter och lyssnar på den transcendentala sitarmusiken.
Fler kärleksbudbärare strömmar till.
Mer cigaretter.
Några börjar så smått ta sig in i lokalen.

De möts av en lokal som känns igen.
Färgglada tyger på väggarna.
Hemmabyggda ljushållare av olika glasburkar.
Och ett stort fredsmärke längst bak i lokalen.

Fördrink (Vad?) serveras och folk formerar små grupper.
Några diskuterar livets stora frågor.
Kärlek, politik, filosofi.
Andra provar att röka vattenpipa i det avskiljda rummet.
En del njuter helt enkelt av musiken som sorlar ut ut högtalarna.
Canned Heat. Greatful Dead. Jefferson Airplane.
Och många, många fler.

När alla gäster har anlänt dukas en buffé upp. (Mer beskrivning av maten här!)
Vegetariska grytor och röror.
Chili con Carne.
Folk äter och när alla är samlade passas det på att diskutera.
Samtalet är livligt och många idéer om hur världen kan förbättras surrar upp.

Efter maten fortsätter festligheterna.
Några dansar hela natten.
Andra slår sig ner i någon av de många sofforna och fortsätter sina djupa diskussioner.
Kärlek, politik, filosofi.
Andra väljer att agera och masserar varandra för freden.
(Vilka aktiviteter kommer finnas efter maten?)

När kvällen är slut och gästerna beger sig till de väntande folkvagnarna är de trötta men lyckliga,
och världen är en lite bättre plats.

I alla fall här.