Jimmy was the kind of guy that rooted for the bad guys in the movies
(Goodfellas 1990)

1920-talets amerikanska förbudstid ledde till mycket elände, men vilka maffiafilmer som kom ur den. Var du, precis som Jimmy i klassikern Goodfellas, en av de som hejade på skurkarna i dessa filmer kanske en fest i maffiastil vore någonting för dig.

I en undangömd källarlokal möts de.
I skydd av mörkret har de samlats, ledargestalterna i den undre världen. På avstånd hörs att svagt kulsprutesmatter men på gårdsplanen utanför lokalen är stämningen avslappnad och respektfull. Limousiner och andra fina bilar stannar till i strid ström och släpper av fler och fler kostym- och klänningsklädda gäster i dyra lackskor.
Kindpussar och artighetsfraser utbyts.
I fjärran hörs en ensam polissirén.

Fler och fler gäster anländer.
Fler kindpussar.
Några dröjer sig kvar ute för att röka upp en sista cigarett i dunklet. Andra börjar efter hand leta sig in i den kyrkosmyckade lokalen med krucifix och kandelabrar. Kanske stannar de till ett ögonblick framför den avlidne för att visa sin vördnad innan de stiger upp för den korta trappan till salen där det dukade bordet står.
En välkomstdrink serveras.
Det mousserande Vin Spumanti.
De sorlande samtalen fortsätter runt bordet.

Till slut har alla gäster anlänt och maten kan dukas fram.
En mindre grupp katolska präster hjälper till att bära ut de fulla faten.
Först in är den basilikadoftande tomat- och mozzarellasalladen Caprese.
Gästerna slår sig ner.
Samtalen fortsätter med oförtruten livlighet och de bastklädda rödvinsflaskorna skickas runt bordet.
Innan flaskorna hunnit varvet runt landar nästa rätt på bordet.
Insalata di Mare.
Salladen från havet.
Bönor blandade med grönsaker och bläckfisk och musslor.
Havsdofter.

Somliga börjar ta för sig.
Grönsaksgrytan Giambotta landar på bordet.
Tomat, paprika och aubergine som kokats till gryta och blandats med basilika.
Dessutom, Panzerotti.
Den varma salamin och smälta mozzarellan i dessa italienska pirogers fyllning doftar av sälta.
Folk tar mer vin.

En kortare väntan innan nästa rätt dukas fram.
Fettuccino Primavera serveras direkt efter tillagning.
Pecorinoosten smälter medan rätten bärs in och pastan håller grönsakerna i blandningen varma.
Därefter kommer de lite tyngre rätterna.
Steak Pizzaiola.
Pizzabagarens egen biff i tomatsås.
Manicotti.
Gratinerade pastarör fyllda av ricottaost.
Och Ziti,
Tony Sopranos egna favoriträtt där pasta och köttbullar blandas och gratineras i tomatsås.

Grytor och fat skickas fram och tillbaka över bordet.
Samtalen bubblar på olika håll och folk fyller varandras vinglas.
Eventuellt tomma fat byts ut av de katolska präster som hjälper till med serveringen.

När gästerna fått mat och vin till förnöjsamhet dukas faten undan och den sista rätten dukas fram.
Den rikliga maten och det röda vinet till har gjort många gäster lite dästa och trötta.
Samtalen har sjunkit i livlighet och intensitet.
Därför kommer den klassiska desserten mycket lägligt.
Ostdesserten tiramisu innehåller bland annat kaffe och kakao och har därför en uppiggande effekt.

Efter middagen fortsätter festligheterna.
Somliga tar en grappa i baren.
Andra spelar på rouletthjulet längst bak i lokalen.
Ytterligare några slår sig ner med en flaska vin i en av de många sofforna för att diskutera ”affärsförslag”.

Möjligheterna är många för kontakter att knytas och band förstärkas.
När festen tids nog tar slut och gästerna stapplar ut till väntande bilar står det klart att den undre världen aldrig kommer bli sig lik igen.