Disco:

”So, are you as good in bed as you are on the dancefloor?”

Tycker du, precis som Connie i filmen Saturday Night Fever, att en persons sätt att dansa säger mycket mer om den personen? Svida då upp dig i glitter och utsvängda byxor och visa dansgolvet vem du är.

Med utsvängda byxor och självsäkra steg kommer de gående längre ner på gatan.
När de kommit fram till grinden glider de runt ett kvarts varv på klacken utan att lyfta foten.
De är här.
Det är dem som alla vill vara. Coolast i stan.
Rytmiskt travar de ner till porten till den ruffiga källarlokalen. Tomma oljefat. Musiken hörs ut. Bee Gees.
De går före i kön, förbi de röda sammetsrepen. De får det. Alla vet det.
Det går ett sus igenom den passerade kön. De är här.
Och här ska dansas.

Väl inne sticker nån en drink i deras händer.
Nån säger att det var festens värd, men de vet inte så säkert.
De bryr sig inte så noga.
De smuttar lätt. San Fransisco. Det kan funka.
En lätt repa runt dansgolvet. Bara för att reka.
De dansar lätt med överkroppen men fötterna styr säkert upp för trapporna och de sätter sig i en soffa för att lägga upp taktiken för kvällen.

De dricker upp drinkarna och ska just bege sig till dansgolvet när nån hojtar att det ska ätas.
Bordet är breddfyllt med levande ljus. Det hänger levande ljus nästan överallt.
Och tyger. Storblommigt. Brunt. Orange.
Förrätt. Räkfylld avokado.
Det är ett trendigt ställe. Serverar den senaste innematen.
Nästa rätt. Oxfilé provençale.
De njuter av smakerna. Men diskret. Får inte verka ovan.
Det blir efterrätt också. Päron med After Eight.
Det går samtal runt bordet och är en trevlig stämning. Folk umgås.

Men snart blir diskokulans glitter för lockande och dansen bryter ut.
Somliga avböjer dansen och går och sjunger karaoke istället.
Men everybody who´s anybody dansar. Försöker hitta nån att dansa med. Och dansar.
Det är ett sätt att umgås. Ett sätt att presentera sig.
Försöka hitta nån att dansa med.
Och kanske följa hem.